Idag ska jag berätta om min dag. Så här gick det alltså till när jag återvände till SSO.
Min dag började kl 20:08. Det första jag upptäckte var att jag hade fått ett brev. Full av förväntan sprang jag till brevlådan. Tänk att någon ville kontakta mig av alla människor!!!
När jag väl nådde min destination darrade mina händer, ben m.m. Tyvärr var brevet inte viktigt. Det hade varit aktuellt för ca en månad sedan men inte idag. Jag var tvungen att bita ihop trots påminnelsen om det stora sveket när jag övergav mitt land.
Plötsligt befann jag mig mitt i ett uppdrag där jag skulle skriva. Katastrofen var ett faktum - min handstil var ett faktum. Jag kämpade och kämpade, det var ett mycket svårt test. Som tur var är jag begåvad. Vid uppdraget efter skulle jag hitta en skatt. Jag trodde mig ha funnit den när jag plötsligt fick syn på Hanna*.
Naturligtvis fann jag, trots mina svaga letarförmågor, den riktiga skatten till slut. Det kändes som ett stort steg i rätt riktning. Kanske fanns det framgång vid horisonten, trots allt.
Felix var så snäll att han gav mig en kjol. Det här är min bästa kjol hittills. Den ska heta Fredrik. Jag tyckte om Fredrik så mycket att jag beslutade att bära honom resten av denna vecka. Han kommer att symbolisera återkomst och välgörande. Förhoppningsvis kommer han även att producera många barn, kanske inte under denna vecka. Imorgon gör jag en topplista över kjolar. |
Jag hade många andra uppdrag men eftersom jag hatar sådana så gjorde jag inga fler. De kommande dagarna tänker jag dock göra en "uppdragslinje" (?!) per dag, dvs. börja med ett uppdrag och göra eventuella andra som kommer efter. Föreslå gärna vilket uppdrag jag ska göra först. Det är extremt jobbigt att tänka själv. |
Nu var det dags för det bästa av allt. Jag skulle nämligen tävla championat, vinna och bli berömd. Tyvärr hann jag fram till championatet i lagom tid för att se deltagarna springa iväg i ögonvrån. Jag började inombords undra om det inte var menat att jag skulle göra min återkomst, ändå. Denna motgång var kanske ett tecken. |
Som den krigare jag är gav jag inte upp. Nu behövde jag uppmärksamhet som plåster på såren.
Jag krävde det.
Jag krävde det.
Ingen hörde mitt rop på hjälp och jag kände desperationen stiga. Mitt sista hopp stod att finna vid dansgolvet. Jorviks enda dansgolv väntade på mig. Jag höll tummarna för att jag skulle bli sedd där.
Det gick dåligt, till en början. Jag trädde in tillsammans med Fredrik men fick inga applåder för hans tjusighet. Faktiskt kände jag mig relativt ignorerad. Tills jag blev uppmärksammad. En viss Grace påstod sig vara något av en stalker. I en tid av tvivel kändes det betryggande. Därefter gick jag in i mitt bästa tillstånd. Mitt bästa tillstånd är när jag skriver mer än vad som är nyttigt för mina händer. Och kanske för min omgivning. |
Denna dag (kväll) pratade jag med Grace, Henriette, Sabina, Ebba samt Hanna och Emilia*. Det känns som en stor framgång i jakten på återvändo till ett fungerande online-liv. Jag ser fram emot morgondagen förutom att jag ska klippa gräs.
PSST! Jag har ingen ram på bilderna längst ned för jag håller på att testa och se vad som är finast. Åsikt sökes.