Låt mig presentera ett fantastiskt storverk, skrivet av mig en gång i tiden.
|
"Sagan om Ruth Shortwood" är en bok på 95 sidor, dock kompletterad med många bilder för att motverka somning. Den omfattar, och handlar om, året 2012 (som jag för övrigt saknar av hela mitt hjärta). Att öppna boken är en rekommendation, men ingen avrättning sker för de som vägrar. Känn ingen press. |
UTDRAG:
Kullåknings-VM blev en succé. Inte bara för kullåkningen som sport, utan även för mig. Plötsligt fanns det många fler som visste vem jag var. När man tänkte på kullåkning relaterade man automatiskt till mig. Min utstickande blogg med kreativa inlägg, Sprillans Nya Nyheter, bergregister, knäppa upptäckter och galna idéer hade äntligen börjat göra sig hörd. Jag blev förvånad när medlemmar, som jag aldrig ens pratat med, stannade upp för att säga hej och ge beröm. Det var en ännu en skjuts uppåt mot optimism. Idéerna sprakade och jag tänkte att ”det här går ju bra”.
Min attityd mot andra medlemmar ändrades också. Innan hade |
jag, i hemlighet, varit kritisk mot de flesta. Men min gamla, stela surhet gav till slut vika för all positiv uppmärksamhet jag fick. Jag blev mer optimistisk, och började se människor med nya ögon. Kanske med mer respekt än tidigare.
När jag själv mådde bra kom idéerna i rasande fart. Hela världen (dvs. Jorvik) var en öppen lekplats där jag kunde göra vad jag ville. Jag fick tillbaka självförtroende, självkänsla, självbild och allt vad jag haft för lite av tidigare. Samtidigt föddes en önskan om att alla andra kunde vara med mig och göra samma sak. Må bra, alltså. |
OBS! Läs detta stycke. Boken skrevs inte för underhållning utan för egen reflektion. Ha därför överseende om den är riktigt dålig. Den tar även upp vissa allvarliga ämnen. Är du allergisk mot seriositet bör du fly. Nu.