För fem år sedan hände något obegripligt. Min älskade mamma försvann. Hon lämnade Jorviks marker på sina ädla ben, för att aldrig mer återvända. Tills nu. För två månader och tio dagar sedan tog hon steget tillbaka till verkligheten. Idag är vi oskiljaktiga.
Egentligen lämnade mamma aldrig Jorvik. Hon bodde i en silo, men det räknas inte. Att det var något särskilt med silon visste jag hela tiden, dock utan att kunna sätta fingret på vad. Funderingarna kretsade främst kring atombomber, pyramider och tidsmaskiner. Jag var en envis dotter som letade i åratal efter min mamma; jag flög över haven och grävde under marken, men utan framgång. När jag red över Atlanten upptäckte jag mina fysiska begränsningar.
Fem år senare fann jag mammas vykort i klocktornet - svaret på alla mina funderingar. Jag red omedelbart till silon för att slå ihjäl henne. Under det tappra äventyret, som gick via ett rör och uppför ett rep, fick jag användning för min inre apa. Till slut nådde jag mitt mål.
Egentligen lämnade mamma aldrig Jorvik. Hon bodde i en silo, men det räknas inte. Att det var något särskilt med silon visste jag hela tiden, dock utan att kunna sätta fingret på vad. Funderingarna kretsade främst kring atombomber, pyramider och tidsmaskiner. Jag var en envis dotter som letade i åratal efter min mamma; jag flög över haven och grävde under marken, men utan framgång. När jag red över Atlanten upptäckte jag mina fysiska begränsningar.
Fem år senare fann jag mammas vykort i klocktornet - svaret på alla mina funderingar. Jag red omedelbart till silon för att slå ihjäl henne. Under det tappra äventyret, som gick via ett rör och uppför ett rep, fick jag användning för min inre apa. Till slut nådde jag mitt mål.
Mamma var sig lik. Hennes ädla tapperhet kombinerat med dramatiska och överdrivna läggning var som att få en fisk i ansiktet. Som jag hade saknat hennes neurotiska tillstånd. Jag hade saknat hennes charm och alla andra magiska egenskaper som jag, tack vare genetikens under, har tillåtits ärva. Nu behöver jag inte längre känna mig ensam och annorlunda i en värld av mentalt stabila människor. Jag har funnit min skapare.